Hedesundabrev

Nedanstående översättning har vänligen tillhandahållits av Namnavdelningen SOFI
hos Uppsala Universitet. Brevet handlar om jordbyten i Hedesunda i början på 1400-
talet, innan folket vid fiskebodarna i Gaeffla, fick sina stadsrättigheter.

Ett Medeltida Gästrikebrev på avvägar  
Av Gunnar Pellijeff och Folke Hedblom 

Skrivna aktstycken har understundom sina egna öden. Ett exempel därpå syns det
medeltida brev erbjuda som här i korthet skall presenteras.

Brevet, daterat den 10 januari år 1424 utan angiven ort, är ett originalbrev på perga-
ment och finns numera i Linköping stiftsbibliotek, dit det på sin tid överlämnats från
godset Brokind i södra Östergötland. Det avhandlar emellertid helt och hållet gästrike-
förhållanden, närmare bestämt Hedesunda socken. Hur brevet hamnat i södra Öster-
götland är icke utrett. Det tycks icke upptas i någon av de brevförteckningar som
publicerats i olika delar av Linköpings biblioteks handlingar och har överhuvud taget
icke uppmärksammats i litteraturen. Det bör därför ha sitt givna intresse att få det
publicerat; de medeltida breven rörande Gästrikland är ju inte så överväldigande
många.

Brevet är skrivet på pergament av medelgod kvalitet. Pergamentstyckets högra
kant är snett skuren, så att nederdelen är något bredare än överdelen, se bilden.
Bredden upptill är 224 mm, nertil 236 mm. Höjden är 148 mm, och därtill kommer
ett uppveck, vars bredd varierar mellan 10 och 15 mm. Brevet har två sigillskåror,
en ungefär mitt på uppvecket, en på ca 1/4 av bredden från högra kanten räknat.

I den högra sigillskåran sitter en sigillremsa, som ej har någon text. Sigillet är
förkommet. På brevets baksida står; N° 75. Brevet är väl bibehållet och texten i
det stora hela oskadad, i vecken dock bitvis något avnött. Det är skrivet med
driven hand, och läsningen bjuder inte på några större problem. Här följer nu
den fornsvenska texten samt en översättning till nysvenska.

Den fornsvenska texten
Alla the dondemen som thaettha breff höra haellir se helsar iak iacob laurenson
aewerdelika meth varum haerra Thaeth skal vitterlikit vara swa aepterkomandom
swa thöm som nu aeru at iak laurenson kaennis meth mino naerwaranda öpne
breffwe haffwa giorth eth raeth iordaskipthe meth biskedhelikom manne sewasta
swensuni ii swa mattho ath iak fornaemde iacob haffwer giffwit fornaemda
sewasta 4 1/2 örisland iord ligiande ii hadhe före 4 1/2 örisland iord liggiande ii
manööne meth husom ok tomph akir ok aengh meth skogum ok fiskevatnom  meth
quaernom ok quaernaströmom ok allum tilagum som aff allir varid haffwer aenygo
vndan takno ok swa meth skael ath iak fornaemda iacob giffwer honum til ij ortoge
land iord ii waestanbaekkenom ok en verka nest thöm ytharsta ii sunfara ane v laz
aengh oppa aldirholmanom ok swa meth skael ath vilia barnen lösa the fornaemda
aeng tha skal sta thöm til lösn före ij marker. 

Thaenno aeru thaer fasta oppa: 
laurens biörsson, olaff ionasson, laurens sixtensson, ni ii landum, iönis ii bodhum,
ia ii hadhe, andris östensson, olaff laurens/on/ ii opakrum, gunnar ii wrangastadhum,
olaff ii maedhelbodum, pedar ii valle.

Thaenne aeru vidhirvarumaen: ionis ii bodum, pe iacobsson ii öne. 

Thettha var giorth arum aepthir gudz birdh M° cd° xxiiij° manadagin naest aepthir
traettonde dak iula vndir biörn paedharsons insigle fogodhe öffwer gestrikka land.
Jn testimonium omnium premissorium.

Översättning
Alla de dannemän som ser detta brev eller hör det uppläsas hälsar jag Jakob
Larsson evärdeligen med var Herre.

Det må vara veterligt såväl för  efter- kommande som för nu levande, att jag Jakob
Larsson med detta mitt öppna brev erkänner, att jag giort ett rätt jordaskifte med
den redbare Sevast Svensson, i så måtto, att jag nämnde Jakob har givit nämnde
Sevast 4 1/2 öresland jord liggande i Hadhe mot 4 1/2 öresland jord liggande i
Manöön, med hus och tomt, åker och äng, skogar och fiskevatten, kvarnar och
kvarn strömmar och allt var därtill hör och av ålder hört haver, intet undantaget, 
med det förbehållet, att jag nämnde Jakob giver honom därutöver två örtugland
jord i Västanbäcken och ett (fiske)verke närmast det yttersta i Sundfarån samt 5
lass äng på Alderholmen, på villkor, att om barnen vill lösa nämnda äng, då skall
den stå dem öppen till inlösen för 2 marker.

Följande är fastar däruppå:
Lars Björnsson, Olaf Johansson, Lars Sixtensson, Ni[ls] i Landa, Jöns i Boda,
Ja[kob] i Hade, Anders Östensson, Olaf [och) Lars i Oppåker, Gunnar i Rångsta,
Olaf i Mälbo, Peder i Vall.

Dessa är närvarande vittnen: Jöns i Bodarna, (Peder) Jakobsson i Ön.

Detta var gjort året efter Guds börd det tusende fyrahundrade och tjugofjärde,
måndagen näst efter trettonde dag jul, under Björn Pederssons insegle, fogde
över Gästrikland, till ett vittnesbörd om allt det förut nämnda.

Kort kommentar
Några av brevets skrivningar förtjänar måhända sin kommentar. Sålunda är i
skrivningen ni ii landum formen ni en kraftig förkortning för namnet Nils.
På liknande sätt vill skrivningarna ii hadhe och pe iacobsson återge mansnamnen
iacob och pedar. Det förtjänar vidare påpekas, att fastarna av brevet att endast
är 11 till antalet mot normalt 12.

Förklaringen är sannolikt att söka i skrivningen olaff laurens(on) ii opakrum. Brevet
i övrigt iakttar som regel den principen att beteckna fastarna med antingen förnamn
plus hemort eller förnamn och farsnamn. Läsningen laurenson i nyss nämnda passus
är en fullt korrekt upplösning av en förkortningssläng, vars utseende torde framgå av
bilden, textrad 13 liksom  i raderna 1 och 3, där det utan tvekan betyder laurenson.

Men en upplösning laurens är fullt ut lika korrekt och finns otvetydigt representerad
på rad 12 i namnen laurens biorsson och laurens sixtensson; skrivningarna är exakt
desamma på alla ställena. Man har alltså fullt fog för en läsning olaff laurens ii
opakrum, vilket bör kunna tolkas som Olaf o c h Lars i Oppåker. Under den förut-
sättningen är fastarna 12 till antalet, vilket de ju skall vara. Givetvis finns också den
möjligheten, att läsningen olaff laurenson är den riktiga och att ett annat förnamn
råkat bli överhoppat framför ii opakrum.

Om ortnamnen
För kännedomen om de äldre ortnamnen i Hedesunda är detta vårt brev av utom-
ordentligt intresse. Det ger oss de äldsta hittills kända skrivformerna av namnen på
alla de sju byar som där nämnas: Hade (ii hadhe), Ön (ii manööne, ii öne), Landa
(ii landum), Oppaker (ii opakrum), Rångsta (ii wrangastadhum), Mälbo (ii maedhel-
bodum), Vall (ii valle). Därtill kommer Bodarna (ii bodhum) "Bodatrakten".

Dessutom får vi ett välkommet belägg på landskapsnamnet Gästrikland (öffwer
gaestrikka land) och på naturnamnen Västanbäcken, Sundfarån och Alderholmen.
Flertalet av dessa namn har behandlats i "Gästriklands äldre bebyggelsenamn" .
(Från Gästrikland, årgång 1957-1958).

De nyfunna medeltidsformerna bekräftar i samtliga fall de tolkningar där givits.
Detta är av särskilt intresse i fråga om Rångsta, som där (s 103) med viss tvekan
och med stöd endast av en delvis illa utförd 1600- talsavskrift i ett rågångsbrev av
1401 tolkats såsom innehållande ett äldre vrang, "vrång, krokig, slingrande", vilket
ingått i ett nu försvunnet namn på Rångstaån. Följande fem namn synes kräva
särskild kommentar.

1.Manön. Jacob Larsson byter jord med Sevast Svensson. Jacob ger Sevast 4 1/2
öresland i byn Hade och han får istället av Sevast 4 1/2 öresland med hus, åker
etc i Manön dvs. i byn Ön, belägen på den långsträckta åsön i Dalälven söder om
Hedesunda kyrka. Själva ön har i vår tid samma namn som byn, Ön, och något
annat namn har veterligen hittills inte varit känt vare sig i muntlig tradition i
socknen eller i skriftliga källor.

Vid en systematisk excerpering som i juni 1965 gjordes i Svenska Ortnamns-
arkivet i Uppsala av äldre kartor över Gästrikland, tillhörande Kungl. Lantmäteri-
styrelsen arkiv i Stockholm, fann man dock Manön som namn denna ö på tre
kartor från slutet av 1600-talet (sign v9, V8, V2): -Manöön 1672, Manön 1684
(och odat.). Detta namn på ön och byn har således använts under många
århundraden. Att det i vårt brev avser byn ser vi därav, att det föregås av
prepositionen i, ii manööne.

Sammansättningsleden, Man-, är tydligen identisk med vårt nutida ord man
"mansperson", karl, men i en äldre betydelse "människa", som vi har kvar i
uttryck som tredje mans rätt m.fl.  Manön synes betyda "den (av människor)
bobodda ön" till skillnad mot de många andra öarna i närheten som var - och
ännu är - obebodda.

Samma önamn finns ocksa i Lule skärgård i Norrbotten, och det synes där ha
samma betydelse.

2. Västanbäcken. Sevast far jord ii waestanbaekkenom. Preposionen i antyder att
vi här har att göra med ett verkligt ortsnamn (som är böjt i bestämd entalsform i
dativ), inte med ett tillfälligt angivande av ett område som ligger västan dvs. väster
om bäcken. Ett sådant namn är förut inte känt från Hedesunda. Osannolik väl inte
att den bäck som här avses är den som givit namn åt Bäck och som rinner norrifrån
längs åsens östra sida, sydväst byarna Berg och Bäck,och förenar sig med Ölboån
ovanför kyrkan. Jämför bynamnen Bäck och Östanbäck i Valbo socken.

3. Sundfarån. Sevast får en värka, dvs fiskeanläggning, näst det yttersta ii sunfara
ane. Detta ånamn är ännu levande hos äldre Hedesundabor och uttalas "Söömfäråån".
Dialektformen är en regelbunden motsvarighet till den medeltida skrivformen. Än finns
i den söder om Dalälven belägna del av socknen kallas Utomälven, öster om Södra
Färjsundet och söder om Dalkarlsbo by. Den rinner genom en stor sankmark som den
avvattnar ut i Dalälven.

Mitt i sankmarken vidgas ån till en mindre sjö, Somfarsjön (med tonvikt på det långa
ö-ljudet i »sjön»). På denna lågmark, som i 1880 års jordebok är införd under namnet
Somfarmyran, hade bönder i Ön m.fl. byar sedan gammalt slåtterängar. Dessa kallas
i äldre handlingar också Uddevallaängarna eller Utjorden »Utualla» (1605 års jordebok).

Sundfar är sammansatt av substantivet sund, som här torde avse Södra Färjsundet
(dialektalt "söder-sönne") och subst. Far (neutr.), som i nordiska betydde "ställe där
man far, färdas" ofta "överfartsställe". Namnet torde alltsa betyda "ån vid Sund faret",
överfartsstället mellan Ön och fastlandet.

4. Alderholmen är en holme eller ö i Dalälven, ej långt från gränsen till Österfärnebo,
i trakten av Gysinge, där älven smalnar av. På holmen hade man slåtterängar.
Betydligt mera känd i socknens historia är den för foderfångsten viktiga slåttermarken
på den stora ön Gävan strax intill. Den har i äldre tid varit i kronans ägo förekommer
ofta i akterna allt sedan 1500-talet. Alder är dialektens form av trädnamnet al.

5. Bodarna Därmed avses väl någon av byarna i den s. k Bodtrakten, dial. »Boane», i
äldre tid även kallad Bodkarlgränden, i norra delen av socknen vid gränsen mot Valbo
socken. Se härom vidare Gästriklands äldre bebyggelsenamn sidan 92.

Författarnas N o t.
Arbetsfordelningen mellan författarna har varit den, att Pellijeff väsentligen svarat för
brevets text med inledning, översättning och kommentar, Hedblom väsentligen för
utredningen om ortnamnen.

Webredaktörens anmärkningar om vissa av författarnas slutsatser 
Vid denna tid låg Gästriklands maktcentrum i detta område. Flera Häradshövdingar
av Gaestrikka land huserade i Bro/Sälja vid Dalälven, V om Hade och SV om Ön
Hedesunda.

Dessa var utsedda av sparrarna i Aspnäs (först tillhörande Tierp Härad sedan Wåla
Härad). Jacob i Hadhe och Sewast på Manööne (Öne) som här i brevet byter jord med
varandra var nog heller inte vilka kolartorpare som helst.

När det gäller författarnas slutsatser om vilken Alderholme under punkt 4 som avses är
dessa slutsatser alldeles för vidlyftiga. Det finns minst tre Alderholmar trakterna kring
Hade, Sunfara Ane och Ön att välja på. Intill dess att fakta föreligger, måste Hedbloms
och Pellijeff´s uppgifter om vilken Alderholme som avses, betraktas som antaganden.

När det gäller punkt 5 Bodhum är verkligheten densamma. I Hedesunda finns "bodhum-
bygder" i Vinnersjötrakten, i Landa-Östvedatrakten? samt Dahlkarsbodha, Säfwassboda
eller Gunneboda i Utomälven och Sända- Kågbo-Lövåsentrakten som än i dag kallas för
Bodarna. Författarnas ideer om att, bodarna skulle avse ett bodland som låg vid Valbo-
gränsen, är ologiska och bör, intill dess att fakta föreligger, betraktas som spekulationer.
Varför skulle den ena vidervarumannen*) gå från gränsen till Valbo medan den andre
kom från Ön ?

Fogden för hela Gaestrikkaland, Björn Pedersson, som deltog i jordbytet, höll sannolikt
till här i Nedre Dalälvsområdet vid denna tid.

Hadefjärden som ligger mellan Ön och Hade är numera omdöpt av någon okunnig till
Hedesundafjärden. (Jämför Generalstabskartan från 1940-talet då allt vatten mellan
Gysinge och Söderfors gick under namnet Hedesundafjärdarna)

*) vidimerare, vittne

Westanbaeckenom kan vara "bäcken i väster" sett från Jacob Laurensons (Hade)
horisont och skulle kunna vara ett utdött namn från Hade-Sälja eller från Ålboområdet.
En gammal sqvaltkvarn finns  angiven på gama kartor SV om Hade mot Västmanlands
läns gräns.

Hör gärna av Dig till: dalalven@hotmail.com med Dina ideer.

Här är brevet, daterat år 1424, som kommit till godset Brokind i södra Östergötland,
men som handlar om ett jordbyte i Hedesunda socken. Ett antal bönder, byar och
platser är namngivna i brevet.




Ett tack till Gunnar Pellijeffs dotter Margareta, Uppsala för att vi fått tillstånd att
publicera hennes fars artikel






Upp
    Hem